Vissa band spelar ut hela sitt register tidigt i karriären och kanske framförallt på deras debutskiva där deras naivistiska pop kan få ett uttryck som inte är så eftertänksamt för att sedan nästan bli en pastisch på sig själva och försöka komma tillbaka och göra samma låtar ännu en gång. Andra band utvecklas genom att försöka hitta nya vägar, låta musiken experimentera för att på så sätt hitta ett nytt uttryck och kunna, så att säga, födas på nytt. Sen finns det band som National. De kanske har skrivit bättre låtar förr men de har förfinat ett uttryck som de satte för två skivor sen och fått det att bli fullkomligt. Deras förra skiva Boxer hade några låtar som var direktare och som drabbade mig hårdare än någon låt här (Squalor Vicoria, Slow Show) men High Violet smyger sig på, framförallt som album betraktat, helheten blir större än de enskilda delarna och jag blir helt kär.
Så är även The National som band. Varje medlem har samma funktion som någon annan och de samspelar som om de enda de gjort under sina liv är att stå i en replokal. Sångaren Matt Berninge sjunger bättre och släpigare med sin barytonstämma än tidigare och trots att Nationals musik mest drivas av trummor och bas så lägger bröderna Aeron och Bryce Dessner samt Scott Devendorf snygga gitarrslingor som får låtarna att bli beroendeframkallande.
Men förutom att man snabbt reagerar på Matt Berninges röst när man hör National så gör man det även på trummorna. Att ha trummorna i förgrunden på detta sätt har jag inte hört sen Lars Ulrich på St Anger, varenda trummslag får min uppmärksammhet och till skillnad från Metallicas fall så gillar jag det här.
Texterna är enkla, nästintill banala och sångaren Matt sjunger rader som Sorrow found me when i was young och I dont have the drugs to sort it out till kompet av mollackord. Kanske låter det som textrader som man skulle kunna tro var signerade Broder Daniel men det finns ingenting varken pubertalt eller naivistiskt i detta, bara en uppriktighet och stark intigritet som lyser igenom varje ton, ackord och trummslag som spelas. Detta är ingen glad musik som bör spelas på förfester, High Violet ska spelas när man sitter ensam på nattbussen och regnet slår mot fönstrerna eller när man inte kan somna om nätterna trots man knaprat två sömntabletter för mycket och tänker på förlorade kärlekar. Betyg: 9/10
Gay Icons 